"Ni ska lära Lukas att sätta skorna på rätt fot"

Ja, det var informationen vi en dag emottog från dagis. Förvånade funderade jag och T på rimligheten i denna begäran. Är det meningsfullt? Javisst kan vi visa, men spelar det någon roll ifall Lukas inte verkar bry sig.?Är det inte viktigare att vi lyckas få honom att ta på skorna själv utan att anmärka? Dessa diskussioner har det varit på dagis ett tag nu och det har inte känts bra. "Varför har Lukas två olika strumpor på sig?" Ja, spelar det någon roll? Är det inte viktigare att satsa på hur man bemöter och lyfter barnet så att det känner sig stärkt och självständigt? Jag blev i allafall väldigt glad när jag via en kollega på jobbet på Instagram fick följande information, från Hillevi Wahls blogg:

Carolina om spegelvänt
Carolina är en kvinna med totalkoll på hjärnan:

”Det är inget som uppstår specifikt i den åldern utan ”fenomenet” beror på att hjärnan inte är färdigutvecklad. Barn upp till ca 7-8 års åldern kan inte skilja på ”rättvända” och ”spegelvända” saker. Deras hjärna uppfattar sakerna som likadana. Det är därför yngre barn skriver bokstäver och siffror åt bägge hållen, men även orsaken till att de sätter skor/vantar på fel fot/hand etc. Anledningen till att din son inte förstår/ser vad du menar när du påpekar att det är spegelvänt, är för att det i hans hjärna ser likadant ut. Det går inte att lära ett barn att göra dessa saker rätt utan det faller på plats naturligt när de blir äldre och hjärnan ”mognar klart”.”

http://www.hillevi.nu/2007/12/18/carolina-om-spegelvant/

Jag har letat efter forskning också, och det jag läst hittills bekräftar blogginlägget.