Lille Virgils blogg: oktober 2017

onsdag 25 oktober 2017

Trött pendlare

Förväntning som fick det att låsa sig

Eftersom Love ofta vadar i vatten köpte vi de här vattentäta gore-tex-skorna till honom. De blir egentligen inte blöta inuti men blir liksom heller aldrig riktigt torra. Veras och mitt köp av skotork igår var med tanken att förlänga livslängden på skorna lite. Vi testade skotorken i dem igår eftermiddag och de blev riktigt varma och goa inuti! Imorse skulle jag göra det extra mysigt för Love och satte igång skotork när jag kom upp strax efter 06. Det visade sig vara ett misstag! När han och Toby sedan skulle iväg ca en timma senare var det inte tillräckligt varmt i skorna, antagligen inte som han hade tänkt sig. Han blev arg, och skulle absolut inte ha skorna och skulle nu inte heller gå till skolan. Inga andra skor var heller tillräckligt bra. För små, för stora etc. Vi föreslog att han skulle ta ett par andra på fötterna och sedan ta med gore-texen till skolan och ta på dem senare. Nej, skorna skulle absolut inte med (fast han använt dessa i säkert 2 månader utan problem). Han vägrade resa sig från soffan och komma med till Tobys cykel och bli skjutsad till skolan. Vi sa att nu är det så här igen, kan du resa dig och gå till Tobys cykel, så vi slipper bära eller släpa dig dit, det tycker varken vi eller du om! Nej, han skulle inte till skolan! Detta pågick en bra stund tills vi ändock fick bära honom till barnsadeln under vilda protester.

Är det förändring eller förväntningar som ger denna låsning? Händelsen är ett bra exempel på "låsningar" som är vanliga här hemma. Kanske förväntade han sig att det skulle bli på ett vis och så blir det inte så och då kan han inte ställa om utan blir arg istället. Och jag som förälder som tycker att jag vill göra något fint för honom blir ledsen då han blir arg istället för att uppskatta det jag försöker göra.

Läste igår den här artikeln om Ross Greene som har arbetat mycket med och skrivit mycket om "explosiva barn", och den är ganska mitt i prick tycker jag, där han menar att barn gör så rätt de kan, men att göra fel egentligen beror på "glappet mellan förmåga och förväntning":

https://www.dn.se/arkiv/insidan/barn-gor-ratt-om-de-formar/

Det går inte att ställa samma krav på barn av den här typen eftersom de inte klarar ut allt som förväntas av dem. Man kommer in i en dålig cirkel med mycket tillsägelser eftersom man som förälder kanske tänker att barnet trotsar och vill få det att göra som det ska. Nyckeln är då att sänka tröskeln och inte kräva så mycket, vilket också innebär en tankeomställning, det vill säga att barnet har andra behov än barn i samma ålder, vilket i sig innebär känslor av oro och kanske till och med sorg. Hur ska det gå? Hur vägleder vi på bästa sätt i alla dessa situationer för att vardagen ska fungera och för att hindra att hans självkänsla minskar när det blir ständiga tillsägelser?

Socialstyrelsens skrift "Barn som utmanar - barn med ADHD och andra beteendeproblem" ger oss också viss igenkänning. På sidan 25 handlar det om något som kallas trotssyndrom. Det är alltså inte vanlig "utvecklingstrots" som avses här, utan något annat. Där går att läsa:

Trotssyndrom används som benämning när barn uppvisar ett
mönster av negativt, fientligt och trotsigt beteende gentemot personer i
sin omgivning. I första hand är protesterna riktade mot föräldrarna men
de kan också prägla samvaron med andra vuxna och även med kamrater.
Dessa barn blir snabbt arga, de protesterar och argumenterar mot vuxnas
krav, hamnar lätt i bråk och slagsmål och skyller ofta på andra för sina
egna misslyckanden eller tillkortakommanden. Det är mycket vanligt att
barn med ADHD med tydliga inslag av impulsivitet och överaktivitet utvecklar
trotssyndrom, upp till hälften av alla barn med sådana problem
gör det (15). Anledningen är att impulsiva barn har svårt att hålla inne
med sina reaktioner när de möter motgångar och krav, och i stället reagerar
de direkt med protester och avståndstagande utan att hinna tänka sig för.
Detta ställer stora krav på föräldrarnas förmåga att tackla alla protester, och
det finns en risk för negativa samspelsmönster i familjerna om föräldrarna
inte orkar eller klarar av att hantera barnens krävande beteende.
För att använda diagnosen trotssyndrom ska det handla om beteenden
som blivit ett mönster i barnets samvaro med i första hand vuxna. Dessa
beteenden ska ha varat under längre tid (över 6 månader) och ska tydligt
påverka den unges fungerande i vardagen.