Lille Virgils blogg: januari 2014

Morgonen följde i samma stil som gårdagkvällen. Love måste vara först på med kläder, och skulle prompt dra av Lukas hans ytterkläder och skor när vi gjorde oss redo för dagis. Antagligen är han hungrig, tänkte jag, eftersom han inte åt nån kvällsmat igår. Jag erbjöd därför banan, vilken han kastade i gruset. När vi kommit en bit på väg mot dagis, kom han på att han måste ha bananbiten som låg i gruset, så vi skulle absolut hem och hämta den. Jag erbjöd istället den andra bananbiten som fanns i vagnen, men den skulle han inte ha. Ville springa hem så fort jag försökte gå mot dagis, så för att alls komma dit fick jag bära honom, skrikande och sparkande, på min vänstra axel hela vägen. En meter barn är ganska svårt att bära, och låta honom springa var ju inget alternativ med trafik runt omkring och Lukas i vagnen som jag försökte putta framför mig.

Jag undrar nu stilla om jag kunde gjort annorlunda, eller om utbrotten bara ska få ha sin tid? Skulle jag gått tillbaka halva vägen hem och hämtat den grusiga bananen, eller hade det bara kommit ett annat utbrott då?

Tack för hjälp. Mvh, svettig och utmattad mamma

P.S. Jag glömde att ta med kokostopparna till jobbet i detta tumult D.S.